När jag var liten så flyttade mamma ifrån min pappa, mamma träffade en ny kille som tog han om mig och min storasyster mycket bättre än min pappa gjorde. När vi var små så for vi ibland till pappa, han hade också skaffat en ny tjej som jag nu kan kalla kärring! När vi for till pappa fick vi sova på en kall skin soffa.. Han bodde då i en etta med två rum och kök plus en toalett, det fanns ett rum där pappa och has tjej sov i medans vi sov i tv-rummet på soffan.. Vi brukade ha ganska kul då vi va där men sen så började vi bli äldre och hitta på hyss som han då inte tyckte var bra. Vi blev ännu äldre och jag började säga emot han då han hade fel och Annat sånt. jag och pappa inte haft så bra relation till varandra för han har som en favorit mellan mig och min syster, jag var inte och är inte favorit barnet för jag säger i från då det är bra osv medans min syster är mer försiktig av sig. Nu förtiden så har jag typ tappat kontakten med han för han beter sig så konstigt mot mig, för det första så ringer han aldrig till mig om det skulle vara något sedan så kan han sms a då min födelsedag är, förra året (2015) kom han inte äns ihåg mitt födelse datum.. Fattar inte riktigt.. Han har bara två barn.. Jag får så mycket mindre uppmärksamhet av han. Men när jag är hemma med min mamma och min pappa, jag kallar min lossas pappa för pappa för han har alltid funnits där för mig och gör allt bra, han är bara så bra, älskar han, han är verkligen som en riktig pappa ska vara! Mamma och hennes man har tre barn tillsammans och dom är så fantastiska, dom bästa syskonen man kan ha, fast man bråkar osv men det är sånt som händer. Mamma har alltid stått vid min sida hela mitt liv och det är jag tacksam över.